hundkontakten-logo-inverterad

Mina hundar

I mitt liv har det i stort sett alltid funnits hundar på något sätt. Det är nog också hundarna själva och vardagslivet nära dem som lärt mig väldigt mycket om hur de fungerar. Jag är uppvuxen med min farfars jakthundar, senare var det en omplacerad jämthund/finsk spets och så småningom pappas labradorer. Sedan 1996 har det varit egna hundar av olika slag. Här får du träffa några av dem:

MAJA - Labrador/Springer spaniel
Maja kom till oss i december -16 och är född i december -15. Glad och studsig är nog de mest beskrivande orden för henne just nu ;-) Vad som ska bli hennes sysselsättningar i livet vet jag inte ännu. Vi får se vad som passar! Men helt säkert blir det nosarbete av något slag. Hon har börjat introduceras i Nose Work och där blir hon riktigt sansad och koncentrerad :-)

ABBE - Jaktlabrador
Abbe har efter mycket om och men blivit en värdig efterföljare till Emil. Abbe är född i juni -07 och har efter en ganska tröttsam slyngelperiod blivit en fantastisk arbetskamrat. Han är ett riktigt energiknippe med en härlig arbetslust och som älskar allt och alla. Ibland kanske lite för mycket... Så det är en kille som krävt en hel del passivitets- och koncentrationsträning. Han lär sig saker snabbt, men dessvärre lär han sig ju också tokigheter lika snabbt så det gäller att ligga ett steg före. Många knasigheter och skratt blir det!
Vi tränar både jaktapportering och viltspår och båda är lika uppskattade av Abbe. Vi tränar också både tävlingslydnad och rallylydnad (lite efter humör), så om du ser oss hålla på med "krumelurer" kanske det är någon rallylydnadsövning vi leker med :-) Vår allra senaste passion är Nosework! Det är verkligen något som vi båda två blivit väldigt förtjusta i!
Dessutom är han såklart mattes hemhjälp, då han bla bär ut soporna, hämtar posten och letar reda på förlagda nycklar.
När Abbe är hos husse är det framförallt skogen och älgjakt som gäller. Det har blivit ett antal skjutna älgar för Abbe och han har också klarat ut ett par skarpa eftersök med bravur.

Hundar som lever i minnet

EMIL - Jaktlabrador
Emil kom till oss i oktober 1996 som en liten rultig buse. Hans fantastiskt roliga och mysiga valpålder förbyttes snart i en vansinnigt utmanande unghund... Men när vi väl överlevt den perioden blev Emil den bäste vän man kan ha. Med hjälp och inspiration från Kicki Renlund tränade vi apportering, viltspår/eftersök (godkänd i anlagsklass) och tävlingslydnad. Dessutom provade vi på kantarellsök och freestyle. När vi inte tränade något speciellt var han mattes hjälpreda som plockade upp tappade saker från golvet, bar ut soppåsen, letade reda på borttappade nycklar och mycket annat. Tillsammans lärde vi oss massor och hade väldigt mycket skoj ihop.
Varje höst var det Emils och husses bästa tid: älgjakten! Det blev totalt nio älgjakter och ca 20 skjutna älgar för Emil. Dessutom fick jaktlaget vid något tillfälle användning av honom som eftersökshund. Så världen blev allt lite tommare när han hastigt lämnade oss veckan efter midsommar 2007.

DAISY - Golden Retriever/Samojed
När Daisy kom till oss hösten 2000 var hon en mogen dam på 10 år och vi trodde att hon bara skulle ha något år kvar. Hon var en stadshund som var van att leva livet på sitt sätt, så bara att ta sig fram i skogen var i början ett konststycke. Jag brukade påstå att hon var bäst på att vara söt, men hon visade mig också att även gamla hundar kan lära på nytt. Hon hade en envis livsgnista och blev stolta 16 år innan hon lämnade oss.

TIM - Labrador Retriever/Collie?
Tim kom till oss hösten 1997 och var då 3 år. Han hade då redan flyttat flera gånger i sitt liv och var lite osäker på främmande människor. Enligt hans tidigare matte var han helt ointresserad av rådjur, men det var nog inte helt sant... Om han fick upp ett spår och var okopplad, kunde han sticka och vara borta lääänge. Så där krävdes det en hel med både inkallningsträning och vettig sysselsättning. Både Tims personlighet och bakgrund bidrog till att vi blev väldigt tajta och han lämnade ett stort tomrum efter sig när han lämnade oss alldeles för tidigt.

BUSTER - Jämthund
Buster var en av farfars jämthundar och enda anledningen till att det är just han som får en plats i den här listan är att gav mig en lärorikt bett... När jag var i 12-årsåldern ville jag (som så många andra tjejer) ut och gå med hundarna. Jag hade väl också hört att hundar ska "Gå fot". Så jag gick och tjatade på gamla Buster att han skulle Gå fot, med allt argare röst eftersom han inte lydde. Till slut tröttnade Buster och bet mig i tummen... Men det som satt sig i mitt minne är hur min kloke farfar inte blev ett dugg arg på Buster, utan förklarade för mig att man inte kan tvinga en hund att göra något den inte förstår. Hunden måste förstå innan man kan kräva! Tack Buster och farfar för den erfarenheten!