hundkontakten-logo-inverterad

KÄRA CYKLIST!

Vi hundägare har ett långtgående och strikt ansvar för att våra hundar inte ställer till något för andra människor. Och det ansvaret ska vi ha och ta! Men ibland behöver vi ett visst samarbete.
I Sala har vi massor av fina gångvägar, ofta kombinerade med cykelbana. Och just det är ett ständigt riskmoment! På dagens promenad hände det igen att en ljudlös cyklist kommer i full fart bakom oss. Jag upptäcker cyklisten i sista stund och hinner precis stoppa min hund och förhindra en olycka. Min äldre hund är lugn och sansad och håller sig mestadels nära mig. Min yngre hund är mer spontan och kan plötsligt upptäcka något som bara måste undersökas. Så jag försöker att hela tiden ha koll både framåt och bakåt, men eftersom jag inte har ögon i nacken hinner jag inte alltid upptäcka en tystgående cykel i tid. Om du som är cyklist då använder din ringklocka (jag antar att du har en!) så har jag en rimlig chans att upptäcka dig och ta in min hund i tid.
Hur gör du om du ska passera en förälder med ett eller ett par mindre barn? Ger du dig tillkänna eller chansar du på att passera tyst och snabbt? Små barn är också impulsiva och kan plötsligt hoppa åt sidan med risken att hamna i vägen för dig och din cykels framfart. Små barn och hundar är väldigt lika på det sättet… Även den mest vältränade hund kan få en plötslig impuls och göra en hastig rörelse. Om det då dyker upp en cyklist precis bakom oss är olyckan ett faktum! Vem är det som troligen skadar sig mest vid en olycka mellan hund och cyklist? Det är naturligtvis beroende på hundens storlek, men sannolikheten är stor att det är du som cyklist som drar det kortaste strået. Även om det fortfarande är mitt ansvar som hundägare är det troligen du som får mest ont någonstans.
Nu kanske du tycker att jag får se till att hålla mina hundar i superkort koppel hela tiden? Och kan ju låta rimligt ur ett mänskligt perspektiv. Om det inte var så att det helt strider mot hundens natur. Dels har hundar ett grundläggande behov att ”patrullera” och undersöka omgivningen, dvs ha en möjlighet att gå och nosa för att ta reda på vad som hänt sedan sist. Dels är risken stor att ett ständigt sträckt koppel väcker en viss frustration och i förlängningen risk för tex aggressioner mot cyklar och annat som hunden upplever sig inte ha en möjlighet att hantera på ett lugnt sätt. Därför lär jag mina hundar att gå på ett lugnt sätt och att få nosa av omgivningen utan att springa fram och tillbaka över gång/cykelbanan. Men eftersom en hund har ungefär samma impulskontroll som ett treårigt barn, finns det alltid en liten risk att hunden ändå plötsligt rör sig åt ett oväntat håll. När jag ser en cykel eller något annat, tar jag in mina hundar till sidan för att lugnt och kontrollerat kunna passera, men det förutsätter just att jag haft möjlighet att uppmärksamma dig.
Observera att jag inte på något sätt vill avsäga mig ansvaret för mina hundar och deras beteenden! Jag önskar mig bara samarbete så att vi på ett säkert sätt kan samsas därute. Så prova att flytta din tumme till ringklockan i god tid nästa gång du ser en hund framför dig – jag lovar att hundägaren kommer att bli tacksam J
Tack!!!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-