Nyheter!

Vi människor har ofta ett stort behov av att kontrollera, inte minst hunden. Vi bestämmer var hunden ska sova, när den ska sova, när den ska äta, vad den ska äta och framförallt bestämmer vi en massa saker som hunden inte får göra. Särskilt stort kontrollbehov tycks vi ha när det gäller unghundar… En unghund är inte färdigutvecklad och beter sig ofta galet, vilket i sin tur beror till stor del på att hjärnans olika system inte är helt färdiga.

Bromssystemet”/självkontroll är inte färdigutvecklat. En jämförelse med tvåbenta tonåringar är inte helt fel. Det som den unga hunden behöver i det här läget är framförallt någon som vägleder och talar om vad som är bra sätt att hantera olika situationer – inte olika bestraffningar varje gång det blir tokigt.

Något som jag sett mer av på senare tid är (det gamla...) att dra åt halsbandet ordentligt och hålla upp hunden i det. Eventuellt i kombination med att sätta halsbandet/strypkedjan bakom öronen. Vad händer då? Det som ser bra ut är att hunden nästan alltid blir lugn, förr eller senare… Det innebär att det ofta känns bra för människan eftersom ”det funkade”. Så vad händer egentligen? Bara det att dra åt halsbandet och hålla upp hunden innebär ett kraftigt obehag och ett indirekt hot. Det innebär också att hunden inte får luft, eller mycket lite luft, och därmed blir passiv (inte lugn egentligen). Efter några gånger räcker det med att röra vid halsbandet eller rassla med kedjan så blir hunden passiv. Det funkar ju!

En variant som dessvärre är helt kontraproduktiv är att rycka i kopplet när hunden nosar i backen. Det är svårt för hunden att koppla ihop rycket med nosandet, då nosandet är så naturligt och självklart för hunden. Så det troliga är att hunden då använder sig av den lugnande signalen ”Nosa i backen” för att lugna en obehaglig situation… Moment 22! Alternativet skulle då vara att rycka så pass kraftigt att hunden inte vågar nosa och då riskerar vi både mental förvirring och fysiska skador…

En situation som jag ibland ser på promenaderna är hundar som har svårt att möta andra hundar och när den reagerar får ett ryck i kopplet. Om den hunden reagerar tex för att den är rädd, hur kommer den då att känna nästa gång den möter en annan hund? Inte blir den tryggare i alla fall…

Vi vet idag att bestraffning, oavsett om det är verbalt eller fysiskt som i exemplet, innebär i första hand en kraftigt försämrad välfärd för hunden. (Föreställ dig själv att du är ny på ett jobb, chefens information om vad/hur du ska göra är mycket vag men desto tydligare när hen skäller ut dig för att något blivit fel…) Vi vet också att det innebär en ökad stress med försämrad inlärningsförmåga och en stor minuspost på relationskontot. Så även om du efter en bestraffning gör om och belönar hunden, ligger det kvar och ”gnager” – ”Tänk om det blir fel igen…?”

Så oavsett på vilket sätt vi försöker korrigera, verbalt eller fysiskt eller hur kraftigt det är, riskerar vi en hund som blir frustrerad, rädd, tappar samarbetsviljan eller i värsta fall inlärd hjälplöshet (vilket kan leda till ganska allvarliga konsekvenser). Så tänk om vi kan bli bättre på att göra precis tvärtom! Vi vet att man blir duktig på det som man gör ofta (både människa och hund) = det blir en vana. Det innebär att tex att det är värt att anpassa situationen så att hunden får en god chans att lyckas! Din viktigaste uppgift är att få hunden att känna glädje och trygghet i både vardag och träning, då det innebär bättre inlärning, bättre samarbetsvilja, bättre attityd och bättre uthållighet. Är man trygg i en situation, fungerar inlärningen så mycket bättre än om hjärnan är upptagen med att försöka förutse eventuella obehag.  

Ta en paus och sätt dig och fundera:

• I vardagen - förebygg genom att undanröja frestelser och svåra situationer tills hunden klarar det bättre. Tex sätt skorna på hatthyllan eller se till att det aldrig finns något ätbart på bordet. 
• Behöver jag hjälpa min hund genom att visa på ett bättre sätt?
• Behöver jag göra något annorlunda med mina belöningar?
• Hur är min hunds dagsform?
• Är vi på en svårare plats och behöver sänka kriterierna tillfälligt?
• Är det något annat i situationen som gör det för svårt?
• Är min hund trött och behöver en paus? Kisspaus/Vattenpaus?/Nosapaus?
• Är det kanske JAG som behöver en paus och samla ihop mig?
• Eller något helt annat som påverkar mig och/eller min hund?

Vill du läsa mer? Här finns en svensk sammanfattning av en färsk studie i ämnet: Från forskningsfronten | Per Jensen | perje@ifm.liu.se